Jag är privilegierad
I dag har jag klipp gräset.Det är något som jag verkligen tycker o att göra på sommaren.
Med hörlurar på och lyssnades på musik jag tycker om. Det får mig att helt tappa kontrollen över verkligheten. Jag klipper, lyssnar på musik och är inne i min egen värld.
Det ända jag ser är gräsmatta, och massor av mossa, och att det är , med mina mått mätt, massor av tomt jag tar mig igenom. Ingenting utanför min gräsklippande musikvärld gör sig påmint.
Låter konstigt men så är min verklighet.
Jag har också lyckats fixa i ordning ett av mina största vårtecken.
Jag har sopat, tvättat med högtryckstvätt och ställt i ordning.
Mitt första klara vårtecken är när jag har gjort i ordning min altan.
Soffa, bord och stolar. Dynor som gör att jag kan sjunka ner och titta ut över tomten och vara glad.
Var finns coronaviruset i detta nu. Det finns inte i min värld. Jag befinner mig på samma ställe som jag har gjort åren innan.
Därför är min verklighet inte annorlunda när jag är på min tomt och i mitt hus.
Men så fort jag går ifrån den känslan och närmar mig det verkliga livet så sköljer det hemska in över mig.
Jag kan fortfarande inte träffa alla mina barn. En insikt som kramar mitt hjärta och överfaller mig med ångest och ledsamhet.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre i sommar så att alla familjer kan komma samman och fylla på med kärlek och omtanke inför den höst som kan bli tuff.
En för alla och alla för en!
#tillsammansärvistarka
Med hörlurar på och lyssnades på musik jag tycker om. Det får mig att helt tappa kontrollen över verkligheten. Jag klipper, lyssnar på musik och är inne i min egen värld.
Det ända jag ser är gräsmatta, och massor av mossa, och att det är , med mina mått mätt, massor av tomt jag tar mig igenom. Ingenting utanför min gräsklippande musikvärld gör sig påmint.
Låter konstigt men så är min verklighet.
Jag har också lyckats fixa i ordning ett av mina största vårtecken.
Jag har sopat, tvättat med högtryckstvätt och ställt i ordning.
Mitt första klara vårtecken är när jag har gjort i ordning min altan.
Soffa, bord och stolar. Dynor som gör att jag kan sjunka ner och titta ut över tomten och vara glad.
Var finns coronaviruset i detta nu. Det finns inte i min värld. Jag befinner mig på samma ställe som jag har gjort åren innan.Därför är min verklighet inte annorlunda när jag är på min tomt och i mitt hus.
Men så fort jag går ifrån den känslan och närmar mig det verkliga livet så sköljer det hemska in över mig.
Jag kan fortfarande inte träffa alla mina barn. En insikt som kramar mitt hjärta och överfaller mig med ångest och ledsamhet.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre i sommar så att alla familjer kan komma samman och fylla på med kärlek och omtanke inför den höst som kan bli tuff.
En för alla och alla för en!
#tillsammansärvistarka
Hej Peter!
SvaraRaderaKonstiga tider av stor saknad vad gäller barn o barnbarn och goda vänner.
T.o.m. saknar jag Kvantum, apoteket och systemet. Det är ju där vi pensionärer träffas och får slänga käft en stund.
Vi sa när vi satt på Fiesta att nu får det inte dröja länge innan vi ses igen. Då kom ett litet elakt virus emellan och ställde hela tillvaron på ända.
Vi får träffas på detta sätt. I media och telefon behövs ingen social distans.
Njut av våren och gå ut och slå ett hole in one!
Mycket vackra ord. Bara så vidare. :-)))
SvaraRadera